!

Fyll i det här fältet.

Hämtar...

MENY

SÖK

BRF Majgläntan

Ulriksdals Slottspark

 

 

 

Från bostaden har du endast 5-10 minuters promenadavtånd till två av Stockholms Kungliga Nationalstadsparker Hagaparken och Ulriksdals Slottspark.

Ulriksdals slottspark

De la Gardies park var vida berömd för sina magnifika arrangemang,grottor, skulpturer och vattenkonster. På 1740-talet nyordnade Carl Hårleman trädgården, då bl a lindboskéerna - häckplanteringen strax norr om Igelbäcken - tillkom. "De nätdragande morianerna" av Per Lundgren vid en av spångarna över Igelbäcken flyttades hit 1863 från Hagaparken. Den centrala parkdammen flankeras av Carl Milles gröna "Vildsvin"

 

Med Ulriksdals Slott                                                  

Efter Jakob De la Gardies död 1652 ärvdes egendomen av sonen Magnus Gabriel De la Gardie. Han lät bl a utvidga trädgården till en storslagen barockpark. Drottning Kristina var en ofta sedd gäst hos De la Gardie, och från Jakobsdal utgick hennes kröningståg 1650. 1669 förvärvades Jakobsdal av änkedrottning Hedvig Eleonora.

Sitt nuvarande namn fick slottet 1684, då änkedrottningen skänkte det i faddergåva till sin nyfödde sonson prins Ulrik, Karl XII:s bror. Prins Ulrik dog redan följande år och slottet återgick till Hedvig Eleonora. Hon lät då bl a bygga till flyglarna efter ritningar av Nicodemus Tessin d ä. Omkring år 1705 byggdes också det av Nicodemus Tessin d y ritade vackra orangeriet i slottsparken. Efter Hedvig Eleonoras död 1715 övertog kronan Ulriksdal.

Drottning Ulrika Eleonora d y, Karl XII:s syster, vistades mycket på Ulriksdal. Det var hon som lät bygga om slottet till dess nuvarande exteriör i barockstil 1729, under ledning av Stockholms stadsarkitekt Göran Josua Adelcrantz. Gavelmurarna från Jakob De la Gardies tid togs bort, en halvvåning byggdes till och den lanternin med klocka och urtavlor, som ännu är kvar, sattes upp.

Konung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika fick 1751 dispositionsrätt till Ulriksdal, som jämte Drottningholm blev deras viktigaste bostad utanför huvudstaden. Gustav III och hans syskon tillbringade en stor del av sin uppväxttid på Ulriksdal. Senare fördelade Gustaf III sitt intresse mellan Karlberg och Ulriksdal, och särskilt Ulriksdal innan projekten vid Haga tog fastare form, blev känt för kungens lysande fester. Sofia Magdalena, Gustav III: s gemål, använde sedan slottet till änkesäte fram till sin död 1813.

Mellan 1822 och 1849 användes slottet som vårdinrättning för krigsinvalider efter fransk förebild på Karl XIV Johans initiativ. I ett skogsparti alldeles intill bostadsområdet Kungshamra ligger den invalidkyrkogård där gravsättningar ägde rum under perioden.
Karl XV

År 1857 fick kronprins Karl, sedermera Karl XV, dispositionsrätt till slottet. Karl och Lovisa använde det som sommarresidens, och slottet fick uppleva en ny blomstringsperiod. Här fördes ett sorglöst sällskapsliv med utflykter, lekar och punschaftnar, och Karl XV upplät bostäder åt sina skådespelar- och konstnärsvänner. Man utnyttjade också flitigt ångslupen "Ulriksdal" som 1856 börjat trafikera sträckan Stockholm-Edsberg via Stocksundet.

Karl XV lät bygga om slottet interiört i nära samarbete med arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander i historieromantisk riddarstil, inspirerad av renässans och barock. Rummen inreddes bl a med stora öppna spisar, gyllenlädertapeter, målade glasfönster och 1600-tals dörrar och paneler. Salarna fylldes därefter med antika möbler, konst, konsthantverk, rustningar, sköldar m m, allt ur kungens egna stora konst- och antikvitetssamlingar.

De mest berömda rummen var Riddarsalen och de s k Oxenstiernska rummen med en stor dryckessal. Karl XV: s ambition var att göra Ulriksdal till ett museum för svenskt och europeiskt konsthantverk. Därför testamenterade han sin samling till svenska staten med önskemålet att den skulle förbli på Ulriksdal. Under Karl XV:s tid tog också mycket av bebyggelsen i slottets omgivning sin form, bland annat tillkom det nya slottskapellet och en ny köksbyggnad nordväst om slottet - båda ritade av Scholander - ett nytt värdshus, Berglunda, kuskbostaden och Ornässtugan. Ornässtugan hade visats på Parisutställningen 1867 och väckt stort intresse.

"Dryckessalen" i Ulriksdals slott, skapad av Karl XV. Interiören är återställd och visas för allmänheten sedan 1986. Efter Karl XV:s tidiga död 1872 - han blev bara 46 år - överlämnades hans samlingar till Nationalmuseum och Statens historiska museum, medan större delen av inventarierna på slottet skingrades.

Oscar II:s änka Sofia använde sedan Ulriksdal som änkesäte. Hon avled i södra flygeln 1913. I början av 1920- talet byggdes slottet om invändigt under ledning av arkitekten Sigge Cronstedt inför kronprins Gustav Adolfs inflyttning med sin familj. Karl XV:s stilromantiska miljöer togs bort och slottet inreddes i modern, hemtrevlig stil. Riddarsalen förvandlades till ett ljust och vänligt vardagsrum och inreddes med svenska konstslöjdsmöbler av Carl Malmsten, skänkta av 8 000 stockholmare till kronprinsparets bröllop 1923. Rummet har bevarats som ett monument över den internationellt uppskattade konsthantverksstilen "Swedish grace". Gustav VI Adolf använde slottet fram till sin död 1973.
Sommaren 1986 öppnades Gustav VI Adolfs vardagsrum och de rum i norra flygeln som är bevarade från Karl XV:s tid för allmänheten. Delar av de kungliga samlingarna av silver, svensk grafik och nordiskt och kinesiskt stengods visas också. I södra flygeln finns kontorslokaler för Världsnaturfonden.

Orangeriet

Orangeriet är uppfört omkring 1705 efter ritningar av Nicodemus Tessin dy. Efter en genomgripande upprustning öppnades byggnaden sommaren 1988 för permanent visning av delar av Nationalmuseums äldre skulptursamlingar i kombination med den typ av exotiska växter som tidigare odlats här, exempelvis citron- och lagerträd.

Ulriksdals slott från sjösidan

 

Confidencen

Confidencen. Sveriges äldsta teater.

Confidencen har på senare år återuppstått som teater. 1964 bildades en stiftelse med syfte att återställa teaterlokalen i dess 1700-talsskick. Restaureringsarbetet har pågått successivt sedan 1980 och teaterrummet börjar återfå sin ursprungliga karaktär. Varje sommar ordnas nu teater- och balettföreställningar i den ärorika gamla teatern.

Från början av 1700-talet och fram till 1856 var Ottilielund värdshus på Ulriksdal. Värdshuset finns belagt från 1727 och drevs ihop med Järva krog. Den nuvarande byggnaden med sitt höga brutna tak uppfördes 1785 - troligen på samma grund som en tidigare byggnad. 1855 drog sockennämnden in krögaren Adolf Roben Lindgrens utskänkningsrättigheter och rörelsen lades ner. Huset döptes om till Ottilielund och hyrdes ut som sommarnöje åt stockholmsbor. På 1860-talet byggde Lindgren det lilla åttakantiga lusthuset med dekorativa snickerier och svängt tak.

Ulriksdals värdshus

Värdshuset uppfördes 1867 av värdshusidkare Anders Carlsson. Vid den tiden fanns bara ett provisoriskt värdshus på kungsgården sedan Ottilielund slagit igen 1856. Eftersom hovet efter 1858 kom att vistas mycket på Ulriksdal var behovet av ett finare värdshus uttalat. Slottsförvaltningen stod för byggkostnaden, och Anders Carlsson förband sig att tillhandahålla vällagad mat och att upplåta lokal till diverse allmänna förrättningar som mantalskrivning och taxeringskommitte. Byggnaden är två våningar hög och är prydd med bl a vackra lövsågade fönsteromfattningar, krysslagt våningsband och akroterier längs vindskivor och taklist.

Den 1884 tillkomna norra glasverandan har ett konstfullt lövsågat spetsmönster i gavelröstet. Den södra glasverandan byggdes 1905 och den norra tillbyggdes i nederdelen på 1960-talet. 1987 tillbyggs en ny åttakantig inglasad matsal och ett nytt kök.

Vaktstugorna

Vaktstugorna.

På östra sidan längs huvudinfarten till slottet ligger Ulriksdals vaktstugor. Det är tre likadana husgrupper på rad, som består av ett envånings bostadshus och en uthuslänga. De är uppförda i början av 1800-talet men har troligen fått sin nuvarande panelbeklädnad och kryssfönster på 1860-talet. De tre vaktkarlarna som bodde i stugorna stod för nattvakten vart tredje dygn efter fast turordning. 1958 ersattes vakttjänstgöringen av automatlarm.

Berglunda

Berglunda 

var ursprungligen vaktkarlsboställe. När destillatören J D Leufenmark fick arrendera stället 1830 rev han alla hus och byggde nya. 1863 övertogs arrendet av grosshandlaren och källaremästaren Johan Daniel Grönstedt, känd för sin konjak och punsch. Han lät nybygga eller bygga om samtliga hus till det utseende de har än idag. Huvudbyggnadens båda sidopartier och snickarglädjeverandor med svarvade knoppar tillkom då. På gavelnockarna är akroterierna av trä bevarade, vilket är mycket sällsynt.

 

Slottskapellet

är byggt på platsen för ett tidigare kapell från 1690-talet - de boende inom Ulriksdals slottsområde har alltid tillhört Hovförsamlingen. Kapellet är bekostat av Karl XV och byggdes 1865 efter ritningar av Scholander i holländsk nyrenässans. Det har höga rundgavlar och fasaderna är putsade och avfärgade i en varm röd ton med gula listverk och omfattningar. Över sakristian i sydöstra hörnet finns ett mindre klocktorn. Kyrkorummet är delat i tre skepp och innehåller en rad värdefulla inventarier, bl a en altaruppsats från 1600-talet och en unik vävd tapet från 1500-talet. I fönstren har medeltida glasmålningar ur Karl XV privata konstsamling infogats.

"De nätdragande morianerna"

"De nätdragande morianerna" av Per Lundgren vid en av spångarna över Igelbäcken flyttades hit 1863 från Hagaparken.

 

Kavaljersbyggnaden uppfördes 1724 som skola vid Solna kyrka, bekostad av Ulrika Eleonora dy, men flyttades 1730 till nuvarande läge i Ulriksdal. Den kallades Kapellbyggnaden efter sitt läge intill ett tidigare slottskapell och användes under en 100-årsperiod som skola, förutom bostad åt slottsbetjäningen. Under 1800-talets tre första decennier var detta Solnas enda skola, tills Solna församling fick en egen skola 1834 och undervisningen flyttades dit.

Omkring 1860 lät Karl XV sin gamla Uppsalakamrat och glade dryckesbror Daniel Hwasser hyra huset och döpte om det till Kavaljersbyggnaden. Vid denna tid tillkom förstukvisten och den vackra och påkostade panelbeklädnaden med lisener och lövsågade fönsteromfattningar.

Slottsfogdebostaden är ett envånings timmerhus från 1700-talet med glasveranda, panel och lövsågerier från 1860-talet. Byggnaden fungerar fortfarande som tjänstebostad åt slottsfogden.

Ornässtugan är ett tvåvånings falurött timmerhus med fjällpanel på övervåningen och trapploppet. Den gjordes som trogen kopia av originalet i Torsång för att visa svensk allmogekultur på världsutställningen i Paris 1867. Karl XV köpte stugan och lät flytta den till UIriksdal, där den med inventarier och allt blev sommarbostad för kungens livmedikus Edholm. I övervåningen inredde kungen en egen ateljé, som fortfarande är mycket välbevarad. 1920 blev huset konstnärsboning åt bildhuggaren Gustav Emil Sandberg och konstnären Axel Wallert, vars barn och barnbarn ännu bebor byggnaden.

Snörin användes i äldre tider som krog under vintermånaderna. Den låg lämpligt till vid vintervägen över Edsvikens is för forbönder under färder till eller från huvudstaden. Krogen omtalas på 1760-talet och huset är troligen från den tiden. Det är en panelbeklädd timmerbyggnad under brutet tak med dörrar och fönsterluckor från 1700-talet. 1854 upphörde krogrörelsen efter det att utskänkningsrättigheterna dragits in. Huset köptes av musikdirektören August Gelhaar, och har sedan dess enbart varit bostad.

Skuggan var från början gårdsdrängsboställe. Huset är om- och tillbyggt i flera omgångar och har fått en särpräglad utformning med många vinklar och vrår. På 1870-talet under pianohandlare E Josefssons tid tillkom de nuvarande verandorna och dekorativa fönsteromfattningarna.

Loviseberg, med ypperliga lövsågerier Loviseberg uppfördes som sommarbostad, troligen på 1860-talet. Det är en originell och påkostad trävilla med en långt driven panelarkitektur och mångformig planlösning. Den har bl a konstrikt utformade sniderier och för byggnadstiden vanliga, men sällan bevarade, akroterier av trä på vindskivor och taklister. Verandan mot sjösidan har enastående lövsågerier. Stilen är klart inspirerad av amerikansk "stick-style" arkitektur.

Svalkan uppfördes som sommarställe 1877 av skrivläraren Fredrik Funk, som bl a undervisade prinsarna Oskar och Carl i skönskrift Sedan 1936 har det varit Evangeliska Fosterlandsstiftelsens sommarhem. Det äldsta bostadshuset brann ner 1953, och ersattes två år senare av den nuvarande föreningsgården.

Skogsborg uppfördes 1877 av källarmästare Theodor Blanch som sommarbostad efter ritningar av Magnus Isaeus. Det är en högrest trävilla med högt utvecklad panelarkitektur. Den har enastående rika lövsågerier på framsidans höga veranda och balkong. Några fönster har små blyinfattade och mångfärgade glasrutor. Villan är klart inspirerad av amerikansk "stick-style"arkitektur, uppblandad med ett flertal "nystilar" och ett stänk av fornnordism. Tyvärr har den tidigare öppna verandan på senare år glasats in på ett för stilen avvikande sätt.

På samma tomt ligger Villa Mathilda som också uppfördes av Blanch, men köptes ca 1880 av affärsmannen Simon Sachs och uppkallades efter hans hustru Matilda. En bit in på tomten byggdes ett stall vid sekelskiftet som senare har byggts om till bostadshus, den s k "Ateljévillan".

Skogshyddan och Änkehuset är två envånings byggnader av gustaviansk typ under brutna tak. Skogshyddan är byggd på 1700-talet och fick sitt nuvarande namn vid 1800-talets mitt. Änkehuset, den reveterade byggnaden längst ut mot vägen, lät Sofia Magdalena uppföra i början av 1800-talet som bostad åt fattiga änkor. Från 1865 hyrdes de bägge husen ut tillsammans som sommarnöjen. Vid denna tid tillkom också nya förstukvistar och glasverandor.

Det lilla åttakantiga lusthuset med rika lövsågerier byggdes på 1880-talet av skorstensfejarmästare A G Elander.

Beylon har fått sitt namn efter schweizaren Jean Francois Beylon, som var rådgivare och vän till både Lovisa Ulrika och Gustav III. 1772 fick han gården till disposition. Efter Beylons död fem år senare förföll husen och måste rivas. Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes 1802-03 av överdirektören M F Strübing. Det är en envånings putsad tegelbyggnad med utspringande flyglar åt norr. Den stora snickarglädjeverandan är troligen tillbyggd på 1860-talet.

Från ca 1810 till 1836 hyrdes Beylon av den ryske ambassadören Peter van Suchtelen. Han var en charmerande sällskapsmänniska och betydande konstmecenat. Hans rika samlingar visades även för allmänheten, liksom den magnifika engelska park som anlagts intill husen, med bl a små romantiska tempel och ett eremitage. Under lång tid beboddes Beylon av hovmarskalk Erik Wetter, och därefter renoverades huset grundligt inför prinsessans Christinas inflyttning med sin familj 1974.

Bernstorp är samtida med vaktstugorna och var ursprungligen jägarmästarboställe. Under 1800-talets senare hälft tillbyggdes en stor snickarglädjeveranda åt norr.

Fredsberg är uppfört 1884 som sommarbostad. Husen med sina vackra lövsågerier är mycket välbevarade från byggnadstiden.

Karta över Ulriksdals Slottspark

Kartan över Ulriksdals Slottspark kan laddas ner på första sidan

 

Ytterligare information om Ulriksdals Slottspark httar du på:

www.kungahuset.se/dekungligaslotten  

 

 

Utskriftvänlig version